Strong Enough!

..jag kommer INTE till att skriva här mkt mer.....
orsaken???
- JAG håller på m ett litet bok-projekt!!!

...så, för att hålla mig fokuserad(för att detta inte ska snurra bort som många av mina andra projekt)- väljer jag att lägga bloggandet på hyllan för ett tag.....

Men, håll utkik.....!!...för en dag är jag tillbaka!!!=)

Jag har äntligen blivit stark nog.....till att sätta ord på mina känslor....PÅ RIKTIGT!!!=)

kryssa nu fingrarna för att detta kommer gå MIN VÄG!!=)

SO LONG ♥♥♥


The love for my brother....

...makes all the sense......



Kan inte beskriva med ord, va mkt jag saknar dig lillebrorsan.....!!!!
-hoppas vi klarar oss genom det här!!
även om vi har gått miste om 8 år.....
-så vet jag att vi kommer hitta varann igen.....
vi kommer till att vara så mycket starkara när vi har kämpat klart!!!!!



you will ALWAYS be my babybrother♥

my life begins....

2 morrow=)

...och mina sorger försvinner för ett tag;).....

...jag ska äntligen få lite fart på livet, och ändra en hel massa!!=)

...*LYCKLIG*......=D

*walking on sunshine*



*it's time 2 feel GOOD*

-absolut MIN låt i kommande dagar=)

....om ni bara VISSTE vad som är på G i mitt liv nu!!!....o va gärna jag vill berätta;)...
-men, jag kan ju lova er att nu mera går mitt liv VÄLDIgt BRA=)
....och kommande veckor ska jag kunna leva otroligt BRA=)
.........för en gång skuld går livet MIN väg!!!!!...och jag får som jag vill=D

jag är ju LYCKLIG=)

-mitt motto har ju alltid varit att genom motgång kommer medgång.....!!
...och nu kommer värkligen medgången♥♥♥
.........ett liv med massa krångel...har äntligen chans att rätta upp sig...!!!!
och jag får äntligen leva BARA MITT& ÄLSKLINGENS LIV!!!!!

*im WALKING ON SUNSHINE*

I know I'm BAD!!!!!

....dålig uppdatering från Henriette IGEN!!!!
...SORRY!!!!


har haft mycket på agendan dom senaste veckorna....jobb, hem, fritid, och hus& personliga probbs.....
-så jag tappade lite motivasjon för bloggandet ett tag....

Känner att jag är på väg tillbaka nu igen....
-vill gärna dela med mig till alla om vad som har hänt/ska hända i mitt liv...
men, kan tyvärr inte göra detta....=(

...huvvudsaken är ju att jag o min älskling lever lyckliga i mitt lilla drömhus här på landet;)
-och att jag sakta men säkert är på väg tillbaka till bloggvärlden;)


 

this time....

I am right.... YOU are wrong!!!!!

...har haft en jättetrevlig helg ♥


julafton...♥

...är det ju nu;)..

klockan är halv två på natten- och jag är redo att krypa ner under täcket...=)

julskinkan är klar, janssonsfristelse är färdig, köttbullarna är gjorda, och julgodiset står i kylen!?!
Granen är klädd, tomarna står där dom ska stå, mandariner  skålen på bordet, appelsinerna är fullstoppade m nejlikor....och alla klapparna är inslagna=)

jag är ju redo för JULAFTON♥♥♥

...och, det är ju nu man saknar sin familj som mäst.......
här jag sitter vid granen och det doftar ljuvligt jul omkring mig.....
-Det är ju det här som normalt skulle delas med er......

...men, jag är VAN!!!....

och, jag har inget emot att fira med dom som verkligen finns här för mig.....

...nu siktar vi på sängen=)

om några timmar ska man upp o få med sig alla mysiga julprogramm på tv'n...
är ju en fast tradition vet'ja;)♥♥

sovmorgon=)

....ja, det får man väl lov att kalla det när man går upp vid tio?!
-gott att sova länge!!!

jag är ju världens sov-människa!?!
sover ALLTID!!!
kan sova hur länge som hälst& när jag vill på dygnet.....!

så...vanliga dagar är det att kämpa sig upp på lite normala tider-
bara så inte jag ska sova bort dagerna!?!
(då jag inte jobbar dagtid längre- är inte detta så lätt)

nej, ge mig en säng, ett täcke och en kudde?!
och helg hela veckan!!!
-sen kan nog jag sova bort hela livet;)

do I have 2 say....

...how much I MISS YOU?!!!?!!!!



not a single day goes by.....
without thinking about you.....:'(
....my life......




you will ALWAYS belong in my heart...
- and things will NEVER be the same......


*saknaden är som störst*


sometimes life's just....

...the weirdest ever...=P.....

......och jag har VÄRLDENS mest kompliserade familj!!!!
tror ni kan få köpa den alldeles gratis snart........=(


*I'm still strong enough 2 live without you.....
 but I thought I was worth more than this*

jag blöder.....



Hoppas min Fredrika finns där nu.......
vid regnbågsbron.......
- och väntar på mig.....

*saknaden är STOR*
...och, det gör ONT!!!!!...
långt in i själen......!!!!

nu-> sova

....är förbannat trött!!

...ska slänga huvudet på kudden, och somna med alla dessa förvirrande tankar i snurr....


-hur...?
-vad...?!

- varför!!!??!!!

- vad händer i helgen?!
- vad ska hända till veckan?!
- varför just jag??

- vart kom rättvisan in i bilden?!
- varför är allt så svårt i bland?!

- jag är älskad!!♥
- det löser sig!!=)
- don't worry!!, be happy=)♥

norsk vs. svensk

....hoppas ni alla kan leva med min dåliga svenska......

-Tjejen ÄR ju norsk.... men, bor i Sverige....
och...efter mkt testande av olika sätt att blogga på....
-> bloggade på Norska i norge
-> bloggade på norska i Sverige
-> bloggade på svenska i Norge.....

....har jag kommit fram till att det är här jag trivs....
OCH här jag har mina läsare......

så, då får ni faktiskt leva med att jag kanske inte har alla ord rätt....
...att min svenska ofta blir "svorska".....
att mitt sätt att skriva på inte alls är som det ska vara....=P

*you know...... I'm here to stay!!?!!*
♥♥♥

*apa i bur*

....haha...

-hur kan det ha sig att jag ALDRIG kan se normal ut på kort?!!!

jag va nere och fotade till körkortet nu förut...
-och snälla nån?!
......jag ser seriöst ut som en apa i bur?!...eller nått?!!
*hahaha*

har än så länge inte lyckats se normal ut på nått körkortskort, passfoto,eller id-kort....!!
-ser alltid ut som att nån har staplat upp mig och stoppat i mej 4kg godis innan?!

*ujjamejja*

-jaja...så är det ju bara....=P

hmm.....

nu har jag stora funderinger på G igen........=P

-det va ju detta huset........?!!...
vi sitter fortfarande och vurderar fram och tillbaka, vad vi ska göra.....
*flytta eller inte flytta*

Det är ju bara så, att vi blev bägge lite smått kära i detta underbara hus....
och, vem vill inte bo i ett hus?!!
på samma gång, trivs vi ju så där jättebra med den lägenheten vi har?!...mitt i sunne....?!!
-det är ju faktiskt en otroligt fin lägenhet!!!...

meen.....  det är ungefär samma hyra på detta "drömhus"....
-och vi har ju länge pratat om att förvärkliga drömmen om att bo lite utanför centrum, i ett hus........
....jag vet ju att "selma the dog" skulle stortrivas i den otroliga trädgården som finns där.....
och "Fredrika the hårboll" skulle fint avnjuta sina pansjonistdagar på altanen där-i eftermiddagsolen,
 eller framför den öppna spisen i vinterkylan.....
både Findus&Missan skulle fint omvandlas till "bondkatter" i stället för byfåner...........
-Jag kanske skulle kunde trivas som "lantis" igen??.......
*hmmmmm*...
!!!beslutsångest!!!!

är jag villig att ge upp "drömlägenheten" för "drömhuset"????!!!!!

...vi ska bestämma oss innan lördag i af........
....då vi ska träffa denna dam som äger huset.....
-gissa om våra hjärnceller kommer arbeta övertid dom närmsta dagerna!!??....

varför?

...är man inte RIK för?!!

*tråååååk*

det är ju för....

...fan snart helg igen?!!!!!?!!!!=)

.....tack alla snälla som fortfarande läser!!- även om det varit tyst ngra dagar;)

sorry....

...har bara haft ngra deppiga dagar- utan egentligen ngn större anledning.....?!
Bara vanligt krångel med livets gång.....

Undertäcknade har nämligen årets konstigaste familj...-förstår INTE varför dom inte bara kan bete sig NORMALT?!
-jag vet att jag ständigt går in för att "jag inte behöver"dom i mitt liv....
men, i vissa sammanhang stämmer inte tanken i hop med hjärtat...tyvärr...
-och i dessa stunder gör det ondare än någon gång förut.....

....meeen, sen....efter ett par dagar med "tycka synd om mig själv"grejer....
läker såren igen- och jag kommer ut på andra sidan, starkare än någon gång förut!!!!

...det är ju faktiskt sant...... jag ÄR stark nog att klara mig själv!!!!


.....I'm back in the game..... never to loose again!!!!!


regnbågsbron...

...då man ändå är inne på detta.......


-jag kommer dö den dagen min 12åriga hårboll inte finns kvar hos mig längre.....=(





*SNYFT*

HUR kunde du???

(Ta er tid att läsa hela)
Hur kunde du? 
En tragisk historia om hur vissa personer inte tar sitt fulla ansvar!


När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta.

Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans.

Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplur solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän.

Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också.
Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur.
Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen.
Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes.

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig.
De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne.

Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det
rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet.
Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne."
Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt.

Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!"
Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt
vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig.

Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några
försök att hitta ett bra och mysigt hem.
Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter.
Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När
jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet.
Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar.

Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan.
Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner,
såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?"

Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa  "Jag är så ledsen."
Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid.

Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

*hittade denna text inne hos THAW.....och jag GRÅTER!!!!

Tidigare inlägg

Design by cristelles.blogg.se

RSS 2.0